destinationscranton.blogg.se

När du inte kan komma till Scranton kan Scranton alltid komma till dig.

En körlektion, möten och regn

Kategori: Allmänt

Hej världen

Imorse hade vi sovmorgon till kl 9, då skulle en körlärare komma och "lära oss köra bil". Farbrorn som hämtade oss uppskattas att vara i 65-70årsåldern och om möjligt ännu äldre i sinnet. Lektionen började med att vi fick lära oss hur man ställer in speglar, justerar vindrutetorkare, ställer in ACn och liknande som vi såklart redan visste... På vägen fortsatte den märkliga lektionen. 

Innan du fortsätter läsa ska du förstå att både jag och David är tillräckligt erfarna förare för att det som jag snart kommer skriva om kändes oerhört obehagligt.

Vid vissa tillfällen när när Herman som han hette tyckte att vi låg nån decimeter fel i filerna eller till och med enligt honom i fel fil kunde han bara luta sig över till förarsidan, greppa tag i ratten och justera planeringen på vägen på egen hand. Sånt är man verkligen inte van med från Sverige! Ibland kunde han prata så mycket att han glömde att tala om när vi skulle svänga så det blev ett snabbt "turn here" när vi redan var halvägs genom korsningen:)

Nu låter det nästan som att vi totalsågar konceptet med att de som ska köra firmabilen ett tag ska åka en sväng med körlärare. Så är det inte, tvärtom! Det känns verkligen som att de på Sandvik bryr sig om oss och vill att vi ska komma levande både till och från jobbet varje dag. Det är en väldigt stor skillnad att köra i USA jämfört med att köra i Sverige. Vi förklarade för våra kollegor att man hjälper varandra i trafiken hemma i Sverige, det kändes som de inte ens förstod vad hur vi menade. "Vadå hjälpa till? Varför det?"

När vi strax innan lunch med våra vanliga tunga kliv gick in på Sandvik fick vi sitta med på ett möte om EHS, 5S, Lean, Rätt från mig osv. Kort och gott sånt som vi har skaplig koll på från praktiken i Sverige. De vill att vi ska komma med förslag till förbättring för ovanstående så sjävklart ska vi göra allt vi kan för att göra dem nöjda! Vi börjar mer och mer komma in i det så sammansvetsade teamet de har här på Sandvik, det är väldigt mycket skämt och pikar med glimten i ögat, vi passar in perfekt!

Vi får inte ta kort inne på Sandvik men såhär ser det ut på utsidan. Väldigt typiskt för amerikansk industri!

När vi efter arbetsdagen kom tillbaka till hotellet kom ångesten över det vi ätit under dagen. Ett beslut om gym först och därefter bad togs snabbt. Poolen är det förresten bara vi som använder. De skulle lika gärna kunna flytta ner våra rum till poolområdet... För er som inte räknat ut det redan är vi såklart själva i gymmet också. 

Efter middagen som avnjöts på hotellet satte vi oss i super-buicken som David rattade till Wallmart, så nu har vi upplevt det också! Därefter hjulade vi in mot centrala delarna i Scranton(vi bor lite utanför). Då det regnade kopiöst och rutorna på Buicken immade igen samtidigt som solen var på andra sidan jordklotet var det lite knivigt att bland annat se linjerna på vägen. Hemma är det reflexer i väglinjerna, så långt har man inte kommit här... 

Nåja, när vi efter en stund snurrat några varv inne i downtown Scranton skulle jag(Felix) ta oss tillbaka till hotellet. Den planen gick i krasch inte bara en utan två gånger, ja jag skäms. Första gången blev blev det vänsterfilen istället för högerfilen som hade varit rätt när motorvägen delade sig, det gjorde att vi några kilometer senare fick svänga in på en hillbillygård och vända. När vi sedan var tillbaka i området där avfarterna var vet jag inte vad som hände, fel blev det iallafall... Tredje gången gilt som det så fint heter.

De varnar på TV för stora regnmasor i området under de nästkommande dagarna. Eftersom de pratar Miles/hour för vind, inches för regn och farenheight för temperaturen är det liiiite svårt för oss svenskar att förstå hur dåligt väder vi kan förvänta oss av, det har regnat nu i två dagar så det kanske är allt?

Ett långt inlägg med en ynklig bild, ber om ursäkt! 

Felix

En arbetsdag och en bil

Kategori: Allmänt

Godkväll! 

Efter yttligare en ohälsosam frukost hämtade vår handledare Tony oss och skjutsade oss till Sandvik som ligger beläget cirka 10 minuter bort. Väl på jobbet var vi med på ett morgonmöte med övriga kontorssnubbar. Vi hände med skapligt ända tills de gick igenom helgens siffror, då började det snurra i huvudet på oss båda... Efter morgonbönen fick vi i vanlig sandvikmanér en rundvandring i lokalen med fokus på säkertheten, typ ganska precis exakt samma som de genomgångar man får på praktiken hemma i Sverige. Efter rundvandringen kom Tony in med en bunt med säkerhetspapper som täckte precis alla risker och regler som fanns på hela anläggningen, det tog fruktansvärt lång tid att läsa igenom bunten(som självklart var på engelska) då vi båda läser ganska sakta... Nedan ser ni hur bunten med papper såg ut.

När vi plöjt igenom kompendiet hände det väldigt lite på rätt många timmar, Tony satt fast i möte och vi hade då inte än skrivit på pappret som låter oss vandra runt fritt i lokalen så vi slog ihjäl tiden på vårat tilldelade kontor. 

Strax innan vi skulle sluta för dagen (kl 17) kom Tony gående och berättade att vi skulle gå och titta på bilen som vi två ska köra nu i fyra veckor. Varken jag eller David vågade ha skyhöga förväntningar men det skulle vi lätt kunnat ha... Bilen som Tony tog oss till var en Buick Lacrosse 3.8L V6 från typ 2013 eller dyligt. Vi är så sjuuuukt nöjda med den bilen. Vi hade verkligen inte kunnat önska en bättre bil! Såhär ser den ut!\/
Jungfruturen i Buicken blev förutom hem från Sandvik(som jag (Felix) körde) en sväng till Five Guys för en varsin burgare, så mycket flott... 

Efter Five Guys styrde vi kosan mot Wegman's som jag skrev om igår. Står fortfarande fast vid att den affären slår allt vi sett tidigare i livet! Gången till höger i bild går längs med husets långsida och uppskattas av oss till 250-300 meter och det är så mycket stora förpackningar. En chipspåse på 500g eller ett 28-pack med popcornpåsar är inget ovanligt. Helt makalöst.
Efter Wegman's åkte vi hem till hotellet igen och ska snart låta John blund entra rum 212 och 214, ny dag och nya utmaningar imorgon! Adios.

Första dygnet

Kategori: Allmänt

Men vi kör ett inlägg till då!

Imorse när vi hade vaknat till liv och gnuggat jetlagen ur ögonen tog vi den 2 våningar långa hissturen ner till entréplan där det serverades frukost. Frukosten var något i hästväg där det serverades hamburgare, våfflor, muffins, kakor, pannkakor samt sånna där onyttiga flingor. Det kunde man skölja ner med en juice som smakade avslagen fanta. Snabbt kom vi fram till att detta håller inte, ska vi klara dessa veckor utan att behöva gå upp nån storlek i garderoben måste vi starta vår egen frukostservering. Det får bli morgondagens mission när vi fått bilen! 
Efter dunderfrukosten blev det en sväng till "gymmet" bestående av 2 löpband, en motionscykel och lite vikter med okända siffror på, svettiga blev vi iallafall. Strax efter träningspasset tog vi ett dopp i poolen, mer om det finns det inte att skriva. Under eftermiddagen tog vi det båda väldigt lugnt, någon stans tror jag vi båda behöver det efter resan igår. 

Klockan 17 var det sagt att vår handledare skulle komma och hämta oss och bjuda ut oss på en middag. Sagt och gjort så rattade han sin Ford till stans bästa hak enligt honom själv! Ett riktigt stakehouse, mycket hög klass. Under middagen kom det fram vilken underbar människa han verkar vara vår handledare, genomtrevlig och ödmjuk på alla sätt! När stekarna var svalda tog han med oss lite runt i krokarna och till en mataffär som var det sjukaste som vi båda hade sett ihop! Man brukar ju säga att "allt finns inte" men efter att ha varit in på detta Wegman's börjar jag tro att "allt" finns där. Trots den stora frestelsen blev det bara 24 flaskor vatten men vi ska tillbaka till den där affären, var så lugna!

Imorgon har vi vår första arbetsdag och vi ska även få vår bil då så man kan nog säga att imorgon bli det också en bra dag! 

Herrå